Lucka 11 – Från dammiga stigar till OS-arenan

GGIK:s friidrott hade en lång och brokig resa. Från de första stapplande stegen på Skyttegården, där pojkarna fick gräva grop för hoppen och följa en smal stig längs staketet, till storartade triumfer på Strömvallen och senare Åbyvallen, var det alltid kämpaglöd, påhittighet och kärlek till idrotten som drev klubben framåt. Till en början fanns inga gräsmattor, inga jämna banor, inga faciliteter värdiga en idrottsförening som ville mäta sig med de etablerade klubbarna. Skyttegården, stor, inhägnad och fylld av skjutövningar, blev träningsarena för friidrotten. Löparna fick nöja sig med stigen, hopparna med sina gropbyggen, och spjutkastarna med en bräda och några meter ansats. Ändå växte ett hjärta för friidrott fram här, och snart började resultat och ambitioner tala sitt tydliga språk. Redan under 1910-talet började GGIK göra avtryck i tävlingsprotokollen. Pionjärer som Manne Hessel, Lars Rosén, C. Andersson och den färgstarke Jocke Widell visade att det var möjligt att konkurrera trots de enkla förhållandena. Widell, med sitt namn för evigt inskrivet i GGIK:s historia, lade grunden till den stoltaste eran för friidrotten i Gävle. Hans söner, liksom många av klubbens andra unga talanger under decennierna som följde, fortsatte att bära facklan framåt. Mellan världskrigen och långt in på 1940-talet växte klubben, och medlemmarna började ta DM-medaljer, vinna lagtävlingar och sätta standarden i Gästriklands friidrott. Åke Nilsson, Viktor och Lennart Widell, samt andra ungdomar som Fritz Olsson och Gunnar Lundén, blev symboler för ett GGIK som trots sina resurser var fullt av hjärta och energi. På 1960-talet återuppväcktes sektionen tack vare Bengt Modigh. Med energi, tålamod och en nästan smittande glöd fick han tillbaka ungdomarna och lockade nya talanger som Bo Rune, Christer Eriksson och spjutkastarstjärnan Åke Nilsson. Klubben kunde åter glänsa i DM och ungdomstävlingar, och det blev starten på en period av enorm bredd och framgång. 1970-talet blev dekadensens och triumfernas år: GGIK vann stafetter, dominerade DM, fostrade landslagslöpare och kastare, och kunde stoltsera med namn som Bo “Skackan” Forssander, Sture Barsjö, Jan Olsson, Lars Hall, Christer Eriksson och Jan-Olof Modigh. Bo “Skackan” Forssander blev en riktig legend i GGIK:s friidrottshistoria. Han tog två SM-guld i 110 m häck, 1971 och 1972, och räknades som en av Europas bästa häcklöpare under sin tid. 1972 representerade han Sverige vid OS i München, där hans resa tyvärr tog slut i försöken, men hans prestationer och snabbhet gjorde honom till en inspirationskälla för hela klubben. Skackans namn nämndes med stolthet på varje tävling, och hans karriär satte standarden för nästa generation friidrottare i Gävle. Med tiden förändrades verksamheten. Klubben satsade mer på arrangemang än på träning, och friidrotten fick en ny roll i GGIK:s historia. Föreningen blev en viktig motor bakom uppskattade lopp och tävlingar – inte minst Godisterrängen, som lockade löpare i alla åldrar, och Gävle Halvmaraton, där GGIK satte sin prägel som arrangör snarare än tävlande klubb. Det var ett annat sätt att bidra till idrotten, men med samma ideella hjärta. Men även det mest glödande ljus slocknar till slut. Idag lever friidrotten i GGIK endast kvar i minnena, i protokollen och i de berättelser som vittnar om hur några pojkar på Skyttegården en dag blev en av Gävles stoltheter. Det var en friidrott som byggde på envishhet, kamratskap och kärleken till sporten. Den kanske inte längre finns på banorna, men i hjärtat av alla som någon gång satte sin fot på Strömvallen, Valbogatan eller Åbyvallen, lever GGIK:s friidrott vidare. I morgon öppnar vi lucka 12 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 10 – Nynäsgården: ett andra hem för generationer

Att Nynäsgården och klubbstugan haft en avgörande betydelse för Gävle GIK och de som vuxit upp i föreningen är ingen överdrift. Ser man tillbaka var våra ungdomar en privilegierad skara. Att få bygga och ha en egen klubbstuga, och att dessutom få kalla Nynäsgården för sin, var något alldeles extra. Något som formade både människor och gemenskap. Nynäsgården blev en samlingsplats. Inte bara för GGIK:s ungdomar, utan också för många andra. Hit kom man, morsade, slog sig ner och pratade om träningar, matcher och föreningsliv över en kopp kaffe. Det var öppet, levande och välkomnande. Ett nav i vardagen. När Niklas Wikegård långt senare satte ord på sin tid i GGIK sammanfattade han känslan träffsäkert: ”Gården svetsade oss samman!” En atmosfär som satt i väggarna Redan i dörren kände man igen sig. Den skeva, knirrande dubbeldörren, tapeterna, klubbvimplarna, allt bar spår av generationer av GGIK:are. Godisandan fanns där, i varje vrå. Nynäsgården var inte bara en byggnad, utan ett tillstånd. En känsla. Men egentligen var det inte herrgården i sig som betydde mest för ungdomarna. Det verkliga livet fanns runt omkring. I den gamla röda klubbstugan. På hockeybanan. Där tillbringades helger, kvällar och nätter. När det ljusnade drogs man ut för att ordna spelbar is inför kommande dag. Traditioner som gick i arv Att sova över i klubbstugan blev en tradition. Äldre förebilder hade gjort detsamma, och sakta tog nya årskullar vid. Det var stort att få stanna kvar, stort att få ta ansvar. I början gick det inte alltid perfekt. Isen blev inte alltid som den skulle. Men misstagen blev till lärdomar. Till slut var både ledare och förebilder nöjda. Så rullade åren vidare, från Masken Carlsson och Flygis Sjöberg, till Niklas Wikegård, Lillen Hedenström och Kuben Andersson. De som varit yngst blev äldre, och nya kullar tog deras plats. Jonas Jonsson, Micke Lind, Andreas Dackell, namn som i sin tur kom att betyda mycket för nästa generation. Det skapades en sammanhållning över åldersgränserna, något som blev ett av GGIK:s starkaste kännetecken. Och Nynäsgården var länken som höll allt samman. En hemvist för hela föreningen Sedan slutet av 1950-talet var Nynäsgården GGIK:s fasta punkt. Här byggdes klubbstugan med ideella krafter. Här anlades hockeybanan. Här bedrevs ungdomsverksamhet, kansliarbete, bingo, håltimmeverksamhet och ett vardagligt föreningsliv som växte i takt med medlemsantalet. Det var här GGIK till slut fick sin efterlängtade hemvist. ”Vi kände oss speciella. Inte bara för att vi hade tillgång till en hel herrgård, utan för att vi hade engagerade, uppoffrande ledare och en miljö som lärde oss ansvar, gemenskap och respekt – värdegrunder som följt med långt efter att idrottsåren tagit slut.” Inte längre vår – men alltid en del av oss I dag har GGIK inte haft Nynäsgården till sitt förfogande på flera år. Tiderna förändras och förutsättningarna likaså. Det kommer aldrig att bli som förr. Men betydelsen går inte att ta ifrån platsen. För dem som var med när Nynäsgården blev GGIK:s hem i slutet av 1950-talet finns i dag möjligheten att se barn och barnbarn växa upp i samma område. Minnas. Känna igen sig. Förstå vilken kraft en plats kan ha. Nynäsgården blev ett andra hem för en idrottsgeneration. Och även om nycklarna inte längre finns i våra händer, lever gården vidare i berättelserna, i minnena – och i Godisandan. ”Gården svetsade oss samman.” Det gjorde den. Och det kommer den alltid att ha gjort. ❤️💙 I morgon öppnar vi lucka 11 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 9 – Med GGIK i hjärtat på världens största idrottsscen

De olympiska spelen är idrottens yttersta scen. Dit når bara ett fåtal – ofta efter ett helt liv av träning, disciplin och uppoffringar. För Gävle GIK är varje OS-deltagare ett kvitto på något större än individuella framgångar: ett bevis på att en förening, byggd på ideellt engagemang och långsiktigt arbete, kan bära sina aktiva hela vägen till världens största idrottssammanhang. GGIK:s olympiska historia sträcker sig över mer än sju decennier och speglar både klubbens bredd och dess starka ishockeytradition. Från 1950-talets pionjärer till dagens internationella stjärnor har klubbmärket funnits med i hjärtat runt om i världen. Den första att ta steget var Hans ”Stöveln” Öberg, en av svensk ishockeys verkliga pionjärer. Han representerade Tre Kronor i OS 1952 i Oslo, där det blev brons, och återkom även till OS 1956 i Cortina d’Ampezzo. Hans spelstil, pondus och ledarskap gjorde honom till en förebild, inte bara i GGIK utan i svensk ishockey i stort. Arvet fördes vidare av brodern Carl-Göran ”Lill-Stöveln” Öberg, som tog plats i det svenska OS-laget både 1960 i Squaw Valley och 1964 i Innsbruck, där Sverige tog silver. Samma silvermedalj erövrades också av Gert Blomé, ytterligare en GGIK-spelare som var med och satte svensk ishockey på världskartan under 1960-talet. Men GGIK:s olympiska avtryck handlar inte bara om puck och klubba. Bo Forsander, specialist på 110 meter häck, representerade Sverige i OS 1972 i München. Hans deltagande visar tydligt att klubben genom åren gett utrymme åt fler idrotter än ishockey. Ett av de starkaste kapitlen i modern tid skrevs av Andreas Dackell, som var en del av Tre Kronors lag som tog OS-guld i Lillehammer 1994. Ett mästerskap som blivit mytiskt i svensk idrottshistoria, och där en spelare med GGIK-bakgrund stod högst upp på prispallen. Under 2000-talet tog Nanna Jansson stafettpinnen vidare inom damhockeyn. Hon representerade Sverige i OS 2002 i Salt Lake City, där laget tog brons, och i OS 2006 i Turin, som slutade med silver. Hennes OS-medaljer är också ett viktigt kapitel i svensk damhockeys genombrott på den internationella scenen. GGIK har dessutom haft representation i OS på ett annat sätt än som aktiv spelare. Thomas ”Kuben” Andersson deltog som ishockeydomare i OS 2006 i Turin, ett uppdrag som kräver stort internationellt förtroende och djup kunskap om sporten. Och historien fortsätter att skrivas. Elias Lindholm är uttagen till OS 2026 i Milano-Cortina. En modern stjärna som knyter ihop klubbens tidiga ishockeyhistoria med dagens internationella toppnivå. Gemensamt för alla dessa olympier är inte bara OS-meriterna. Det är att resan började på hemmaplan – i träningar, matcher och gemenskapen i GGIK. Där grunden lades för drömmar som en dag skulle nå hela vägen till de olympiska ringarna. I morgon öppnar vi lucka 10 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Boka terrassen!

Hockey, mat & stämning – boka Terrassen! Se Gävle GIK – Valbo HC från Terrassen i Monitor ERP Arena och njut av matchen med mat och dryck under spelets gång. 🌟 Fantastisk utsikt över isen 🍴 Ät & drick under matchen 📍 Monitor ERP Arena 📅 24 januari 2026 kl. 15.00 Boka din plats via biljettlänken på ggik120.se ❤️💙 Gävle GIK 0kommentarer

Lucka 8 – Gymnastiken som lade grunden

När Gävle GIK bildades 1906 var det inte bara som en idrottsförening, utan som en gymnastik- och idrottsförening. Det var ingen slump. I uppropet som publicerades i Arbetarbladet (se Lucka 7) talades det om ”en sund själ i en sund kropp”, och gymnastiken sågs som själva fundamentet för detta ideal. Redan från klubbens första verksamhetsår bedrevs gymnastiken enligt den svenska Lingska metoden, utvecklad av Pehr Henrik Ling. Här låg fokus på hållning, styrka, rörlighet och disciplin, inte på tävlingsresultat, utan på att bygga en stark och funktionell kropp för arbete, vardag och idrott. 1909 tog GGIK ett tidigt steg ut på tävlingsarenan när man, tillsammans med IF Drott, deltog i det nyinstiftade distriktsmästerskapet i gymnastik. Laget bestod av 20 man och resultatet blev en andraplats, slagen endast av GIF. Det var ett kvitto på att den systematiska träningen gav resultat, även om tävlandet aldrig var huvudsyftet. Efter några år var klubben mogen att driva en egen gymnastikavdelning. Ambitionen var tydlig: gymnastiken skulle vara motions- och rekreationsgymnastik, tillgänglig för många snarare än för en utvald elit. Övningskvällar med 25 deltagare eller fler var inte ovanliga, och gymnastiken blev en självklar samlingspunkt i klubbens vardag. Avgörande för utvecklingen var de kunniga ledare som ansvarade för verksamheten. Från 1918 och några år framåt leddes gymnastiken av idrottsinstruktören Österberg, vars program var anpassat efter de idrotter som dominerade inom GGIK – skidor och friidrott. Under hans ledarskap fick många aktiva en fysisk grund som bar långt utanför gymnastiksalen. Efter Österberg tog löjtnant Erik Berggren, nyutbildad gymnastikdirektör, över ledarskapet. Under hans tid breddades verksamheten ytterligare. Klubben hade nu även en kvinnlig gymnastikavdelning, och GGIK:arna fick för första gången stifta bekantskap med en helt ny sport: handboll. Gymnastikpassen fick ett nytt upplägg – en halvtimme gymnastik och en halvtimme handboll. Det visade sig vara ett lyckat koncept. Intresset ökade markant, och deltagarantalet steg till omkring 30 personer per träning. Några matcher spelades också, bland annat mot GIF:s allsvenska fotbollslag och I14 IF. Under 1920- och 30-talen fortsatte gymnastiken att vara en stabil grund i klubbens verksamhet. Ledare som Gunnar Eriksson, Viktor Widell och Ale Thalén tog vid och såg till att gymnastiken anpassades efter olika idrotters behov, från handboll och fotboll till ishockey. Gymnastiken var kanske inte den gren som drog störst publik eller flest rubriker. Men den var navet i verksamheten. Det var här grunden lades för starkare kroppar, bättre rörelsemönster och färre skador, då som nu. För även om dagens GGIK-spelare möter en helt annan idrottsvärld, med gym, tester och individanpassade program, är grundtanken densamma. Fysträningen som i dag syftar till att bygga starka, hållbara hockeykroppar och minska risken för skador har sina rötter i den tidiga gymnastiken. Från Lingska rörelser i början av 1900-talet till modern styrke- och rörlighetsträning i dag går en tydlig linje genom klubbens historia: Idrott börjar med kroppen, och kroppen mår bäst av att tränas långsiktigt, allsidigt och tillsammans. I morgon öppnar vi lucka 9 i jubileumskalendern. ❤️💙 Den 24 januari firar vi våra 120 år av idrott, gemenskap och klubbkänsla med jubileumsmatch på Monitor ERP Arena. Boka din gratisbiljett och bidra till insamlingen för föreningen på ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Boka din loge!

Upplev derbyt i en loge – på bästa plats i arenan! Samla kollegor, kunder eller vänner och se Gävle GIK – Valbo HC från egen loge på Monitor ERP Arena. 🌟 Privat loge med perfekt utsikt 👥 Upp till 12 personer 💰 3 600 kr 🍴 Buffé & dryck köps på plats 📅 24 januari 2026 kl. 15.00 🏃 Endast 6 loger – först till kvarn! 📩 Boka via: info@ggik120.se Gävle GIK 0kommentarer

Visa fler nyheter