Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Gävle GIK
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Gävle GIK.
Gävle GIK
Följ oss för uppdateringar
GGIK:s historia visar gång på gång att nya idéer, nya sporter och modiga personer kan skriva nya kapitel, ofta på helt oväntade sätt. Om ishockeyn på 1930-talet startade i en nästan anarkistisk anda, där regler och sarghöjd varierade mellan arenorna, så skulle historien upprepa sig drygt femtio år senare när innebandyn gjorde sitt intåg. Ny sport, små resurser, stora drömmar – och samma gamla inställning: vi provar, vi löser det, vi gör det tillsammans.
Det började med en tjej i Västerås
Historien tar sin början i slutet av 1980-talet. Anders ”Fjuppen” Johansson hade en flickvän i Västerås, och hon hade två bröder som spelade innebandy i klubben Tomasgården. Anders följde med för att titta på en match, och fick nästan gnugga sig i ögonen.
– ”Det var bedrövligt,” berättar Anders med ett skratt.
– ”Ingen kunde någonting, och ändå spelade de i elitserien!”
Men i stället för att avfärda sporten föddes en tanke: om detta är elitnivån – då borde vi i Gävle kunna göra det bättre.
Väl hemma satte Anders sig vid telefonen och ringde runt till kompisarna i skollaget Stortorskarna, där han själv spelade och som var kända för både spelglädje och tävlingsinstinkt. Frågan var enkel men laddad: ”Vill ni testa att spela innebandy i en ny förening?”
En av de han ringde var Stefan Larsson, en lugn och målmedveten kompis som alltid såg lösningar där andra såg problem. Förutom att Stefan höll i laget Stortorskarna var han aktivt ledare inom GGIK. Han tände direkt på idén – men lade till något avgörande:
– ”Pappa vill ha innebandy.”
Pappa var Curt Larsson, spindeln i nätet på GGIK-kansliet sedan ungefär två decennier tillbaka. Curt hade sett generationer av ungdomar passera genom föreningen och hade tidigt förstått att nya sporter krävde nya arbetsformer. Han förstod också att om innebandyn skulle lyckas behövdes en tydlig struktur, och framför allt: en plattform som kunde bära sporten långsiktigt.
En förening föds – och namnet blir en kamp i sig
Planen var elegant: innebandyn skulle bli en egen förening, men bära GGIK:s namn och värderingar. En modern lösning där ansvar, ekonomi och ledarskap kunde hållas tydligt separerat, samtidigt som hjärtat förblev i Godis.
Men det fanns ett problem: Riksidrottsförbundet satte stopp för namnet Gävle GIK Innebandy. Det gick inte att lägga till en sport på ett etablerat klubbnamn. Förslaget Gävle Godis IK föll också, eftersom sporten enligt förbundet inte fick förknippas med snask. Flera andra kreativa namn prövades för att få behålla förkortningen Gävle GIK. Till slut stod man där med något som ingen egentligen ville ha: Gävle Gamla IK.
– ”Vi tyckte det var helsnurrigt,” har Anders och Stefan berättat i efterhand.
Men viljan att spela och utveckla sporten var starkare än irritationen över namnet, och man körde vidare.
Det var först långt senare som Riksidrottsförbundet och Svenska IBF ändrade sig, efter påtryckningar från Stockholmsklubbarna Djurgården, Hammarby och AIK, som alla hade uppmärksammat GGIK:s idé om att ha egna föreningar istället för sektioner – med eget ansvar och möjlighet att söka egna bidrag.
Svetsade målburar och lånade hallar
Att starta innebandy i början av 1990-talet betydde också att lösa problem som idag känns nästan komiska. Borgarskolan, där träningarna hölls tack vare hockeysektionen, ville inte låna ut målburar. Lösningen blev Görgen Albrektsson, som kunde svetsa och byggde portabla mål som bars ut, monterades upp inför träning och matcher, och plockades ner igen efteråt. Det var små medel, men stora insatser, som lade grunden för något mycket större.
Träningstiderna var ofta ett pussel. Hockeysektionen lånade ut halltider på Borgis när det gick, och ungdomar som spelat fotboll och ishockey ställde upp för att fylla upp lag. Det var improvisation, kreativitet och ren vilja som byggde den nya sporten i Gävle.
Snabb framgång och föreningens första stjärnor
Förvånansvärt nog gick det bra från start. Serieseger följdes av avancemang, och redan under de första säsongerna fick laget erfara både triumfer och de första nederlagen. Spelarna var ofta unga, många spelade fotboll parallellt, men engagemanget var på topp.
– ”Vi borde inte ha nått så långt,” sa Anders Johansson senare.
– ”Men sporten var ny. Ingen visste vart den skulle leda.”
– ”En anledning är att vi kunde ishockey, där andra trodde på bandyns taktik med långbollar. Det hade vi, och har än idag, en stor fördel av.” fyllde Stefan Larsson i.
Parallellt växte damlagen fram, ungdomsverksamheten expanderade och GGIK:s innebandyskola såg dagens ljus. Det blev tydligt: strukturerna som byggts, problemen som lösts, och människorna som engagerat sig lade grunden för en förening som snart skulle bli Gävle GIK Innebandy – med det namn man egentligen alltid velat ha, efter att Riksidrottsförbundet till slut ändrat regelverket.
Stefan Larsson – den lugna kraften bakom
Stefan Larsson var mer än bara en inspiratör. Han var den lugna länken mellan Anders ”Fjuppen” Johansson och GGIK:s kansli, den som såg till att idéerna blev verklighet. Han höll ihop kontakterna, såg till att rapporter skickades in, och fick spelare, föräldrar och styrelse att känna att det fanns en plan, även när vardagen var kaotisk och resurserna knappa. Utan honom hade idén aldrig blivit verklighet.
Rivaler, utmaningar och framgångar
Under de första åren kom rivaler på banan. Alba i Sandviken var både inspiration och konkurrens, och det uppstod ibland heta diskussioner om spelare och matcher. Men grundtanken var alltid densamma: vi bygger sporten, vi bygger gemenskapen, vi bygger ungdomarna.
Genom åren har GGIK Innebandy vuxit enormt. Från improviserade målburar och halvtomma hallar till en klubb med 23 lag i seriespel, två innebandyskolor för knattar och en stark position som en av Sveriges mest aktiva innebandyklubbar.
En typisk GGIK-historia
När man ser tillbaka på starten är det lätt att le åt detaljerna: namnet ingen ville ha, de portabla målburarna, och att allt började med en tjej i Västerås och ett par bröder som spelade usel innebandy i elitserien. Men under ytan finns något större: idéer som blir verklighet tack vare människor som vågar, engagerar sig och står kvar år efter år.
Så har GGIK alltid gjort. ❤️💙
Och så kommer det att fortsätta.
❤️💙
Om du vill läsa mer finns all historia publicerad på ggikhistoria.se
| Ledarträff | 16 mar, 18:00 |
| Team 15 Träning | 17 mar, 16:00 |
| Team 16 Träning | 17 mar, 16:00 |
| Team 14 Träning | 17 mar, 17:50 |
| U18 Träning | 17 mar, 18:00 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera